our family blog

Hej alla underbara relatives!

Vad härligt att vi har en blogg, vem kunde anat… haha. Jag har sedan efter nyår flyttat från den stora staden Sthlm och ner till Växjö, IGEN! Vad gör man inte för den man älskar?! (Marko läser till idrott & bildlärare här) För att göra en lång historia kort så tröttnade jag på mitt jobb som projektledarass. där det bland annat handlade om att jobba med en massa svettiga byggjobbare och asbestsaneringar. Jag kände även att den stora staden inte riktigt passade mig. Men visst har den sina smultronställen, blev förälskad i Gamla Stan (såklart) och faktiskt var jag ute en sväng på Saltsjö Boo (tror jag det heter), vilket va helt underbart!  Men nä, jag trivs bättre i orten som är något mindre än den största, så är det bara. Iof vill jag bara tillägga att Skåne e ju bäst av alla landskap ivf och där siktar jag på att bo tillslut!

Jag sökte jobb i ett halvår innan jag fick det jag ville i Växjö (det är inte lätt att hitta jobb i mindre städer som passar min utbildning må jag säga). Nu trivs jag bättre än förut och företaget har stora potential att arbeta sig uppåt i! Just nu ligger jag över säljarna och jobbar som butikskommunikatör (inte alla får chansen att hamna där direkt, utan får jobba sig till det). Men det bästa av allt är nog att jag blivit sambo men min underbara Marko. Vi är så himla bäst!!! Har ni vägarna förbi är det e måste att kika in hos oss!

Sköt om Er alla söta, så återkommer vi om smaskigheter =)

KRAMAR FRÅN OSS TVÅ

 En önskan till ALLA BLOGGLÄSARE om en mycket trevlig och skön VALBORG!

Hoppas Ni alla kan få njuta av vårsånger både från tjusiga manskörer och våra fåglar.

Fanny befinner sig uppe i Umeå över helgen men jag är glad att jag fick vara med henne flera, flera timmar i torsdags. Jag njöt av hennes nyfikenhet och glädje över vad  Moder Jord har att erbjuda henne, det var lika intressant med grus, stenar som med blommor och vinden när hon gungade och förhoppningsvis av hennes farmor. Jag har ju en älsklingssång som jag sjungit för henne sedan hon föddes och som hon nu känner igen och gärna dansar till och det är: I ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut, haren skuttar fram så fort, knackar på dess port……….

Jag fick en tanke om vad mycket barn har att lära oss vuxna. Att beundra en sten, känna på den, beundra formen…. att känna på grus hur skönt det ligger i handen och hur mysigt det känns att låta det rinna mellan fingrarna….  att beundra ett grässtå….

Jag blir nostalgisk men det är nog så när man börjar nå de 60 åren…..

Kram till Er alla önskar Birgitta (som nu stänger butiken på Kungstensgatan i Stockholm) för att fira Valborg med Gunnar och alla grannarna på Kungsbryggan.